Det var ett tag sen ja.


Idag var det första dagen i skolan, för alla utom mej. Jag är sjuk, men jag hoppas kunna gå i morgon. Det är inte kul, inte kul (quote: Björn Gustafsson). Wow-Jocke är ju bäst asså =) Jag känner att jag måste plugga på en grej till skolan, men jag kommer liksom aldrig till skott. Amanda, gör det nu för f*n. Jaja jag ska.

Smart av mej, att visa att jag pratar med mig själv, för alla på internet. Mucho inteligente.

Dag 03 - Någon du gillar

Någon jag gillar? Många. Många. Men om jag ska välja någon att skriva om, så väljer jag MJ. No surprise there. Missförstå mig inte, det finns massor av folk jag tycker om, som inte bor på andra sidan jorden. Men Michael är lättast att skriva om.


Var ska jag börja? Jag kommer ihåg första gången jag såg videon till Thriller. Jag hade läst om den i en tidning, och jag frågade mamma om den var läskig. "Titta själv" eller något liknande sa hon. Så jag tittade. När MJ förvandlades till en varulv blev undertecknad extremt rädd. Haha, jag vågade inte titta på den på flera år.

Det var tyvärr inte förrän efter att vi hade gjort en hyllning till Michael med dansen, samma dag som This Is It kom ut, som jag insåg hur bra Michael egentligen var. Jag hade lyssnat på honom innan, men han var inte den absolut främsta idolen för mig förrän ungefär kring jul det året. Det var alltså kring november-december 2009. Det har jag dåligt samvete för hela tiden. Förut visste jag inte riktigt om jag hade rätten att kalla mig Michael Jackson-fan, men det gör (och gjorde) jag ändå, för det finns inget annat sätt att beskriva mig. Jag kommer ihåg det biobesöket väldigt väl. Jag satt längst fram, och jag hade bestämt mig för att inte titta bort från skärmen en enda gång, undantag för att blinka. Jag har fortfarande kvar biljetten. Jag undrar hur många gånger jag har sett This Is It efter det?

Jag kommer ihåg midsommarafton förra året, fasen vad sorgligt det var. För alla som inte lade märke till det, så var det den 25 juni, och därmed ett år sedan... ja ni vet. Jag satt  på min balkong hela kvällen och grät. 

Vad är det då som gör Michael så speciell då, kanske ni undrar?  (Eller så gör ni inte det, men uppenbarligen så är det ju lite intressant eftersom ni läser bloggen, hehe) I alla fall. Jag kan inte ge er ett rakt svar. Jag måste ge er tre! Först, rösten givetvis. Jag älskar hans röst, han har en helt fantastisk röst, som jag kan lyssna på i alla lägen. Dansen, min egen dansstil är inspirerad av honom. Han är ju fenomenal, den som inte håller med kanske ska kolla synen. Utan honom så hade vi inte dansat som vi gör idag. Utan honom hade musiken inte varit som den är idag. Som de säger i Better on the Othe Side: "He gave us the beat. He gave us the rythm. He gave us the soul." Word. Tredje, personligheten. Alla vet inte hur han är som person. Han är en extrem-snäll, rolig och
väldigt oskyldig man. Innan folk dömer honom kanske de ska kolla upp vem de dömer?  


Kan man vara vackrare? Don't think so.

I love u Michael. Just call my name, and I'll be there. <3

Kommentera gärna inlägget!

Peace