Jag såg en mask som låg på asfalten. Dom är ju ganska läskiga, men jag tyckte ändå synd om den. Så jag går till parken och hämtar en pinne och tar upp den med den och lägger den i gräset istället. När jag kom tillbaka så var den borta. Då hade den krypit ner i jorden där den hör hemma.

Nu har människan blivit galen, tänker ni. Vafan skriver hon om det här för? Vad vill hon med det här?

Jaa ni, jag vet inte så noga. Kanske vill jag att vi ska vara mer uppmärksamma på det lilla i livet som ändå är så fantastiskt, så skulle vi lära oss att uppskatta varandra och goda gärningar mer. Känslan av att ha gjort skillnad, att man har gjort någons liv till det bättre - även om det inte var så mycket man gjorde -
är
ändå
oslagbar.

Att hjälpa känns lite som vår främsta uppgift här i livet. Det är något så vackert med det, måste vara väldigt fint att se det uppifrån. Så många människor som ändå gör vad de kan för att hjälpa andra. Det är L.O.V.E 

Och att ha fått hjälp när man verkligen behövt det, är fint. Vackert liksom.

Nu blev jag lite väl djup, men det kan väl vara trevligt i bland. Sov gott hörreni.

Peace ♥